Morgonen då hans mamma dog bar Patrik Strömberg på en mening han aldrig glömt. Dagen innan hade han sagt "Jag hinner inte, jag måste gå" – trots att hon bett honom stanna. Det blev en sorg och en skam som följde honom länge. Och det blev till slut drivkraften bakom en bok han önskar att han själv hade haft.


